Dom sista 2-3 åren ha samma fenomen börjat upprepa sig i September-Oktober. Min mentala stig ändrar sig från att va en om inte rak krattad grusgång,så i alla fall från en lätt krokig stig med stubbar till en vinglig,rutten,hal och svårforserad brojävel!
Och det utan nån annan egentlig påverkan än just årstiden.
Sen kan man undra vad apflocken som sitter i ett träd har för funktion? Sitter vanligtvis ganska tysta och plockar loppor,men ibland ökar volymen till ett lågmält chatter och i enstaka fall till ett genomträngande skrikande och flaxande med armarna. Försöker dom varna mig för dom ruttna plankorna och hålen i bron? Eller jaga apkräken mig mot ett säkert fall ner i den mentala gyttjan?
Nå jag ser stigen på andra sidan bron,så det är bra att kuta på, i som det känns 4 nummer för stora och jävligt hala foppatofflor. Springa,halka,snubbla och hoppa sig mot stigen på andra sidan som en psykets Indiana Jones.
Snart är det vår!! Käften apjävlar!!
1 kommentar:
Du är inte ensam i den känslan. Det känns som att trampa vatten utan att se botten. Apflockens skrikande stiger inför nya Iphone-släpp, helt sjuk mass-psykos. Vissa dar önskar jag en rejäl solstorm(Typ Carrington-event)som skulle slå ut elektroniken.
Skicka en kommentar